..inte för jag klagar, men man börjar ju undra...


Ni vet den här känslan man kan få ibland, rätt enkel och förklara faktiskt. Man vet inte vad man känner, vad man vill eller vad som är rätt. Den känslan får jag rätt ofta. För ett år sen hade jag gått i taket by now. Nu tänker jag såhär att jag skiter i vilket, skiter i vad jag känner och vad som är rätt och struntar fullständigt i vad jag vill med allt. Jag bara kör, en dag i taget, ett problem åt gången. låter som en plan, eller hur!

Idag har jag firats av släkten. Fick en fin klockan av farmor och Bengt och lite glas och Koppar av moster. Sen fick jag mest pengar. Vilket var behövligt i dessa tider. Så tack för en fin dag :)!
När människorna åkt hem så åkte jag till johannelund och åt upp det sista av cheesecaken med sofi och sandra. Sen tog jag en tupplur i sofis soffa ja, det är standard! oh vad skönt det var. Och är alltid lika underbar när jag vaknar. hihihihih
nu tänkte jag se, efter sååååå lång väntan och längtan, "in time". Hoppas det är bra, för mina förväntningar är höga som hus.

I didn't understand it until I realized I could lose it
I didn't care alot until I faced that it wont last forever
"det är lätt att vara efterklok"


min fina och jag <3



xoxo