Du borde sett hur underbart jag mådde, du borde lyssnat och anpassat dig efter vad jag tyckte

jag kanske säger att jag inte bryr mig och mina vänner tror att jag glömt dig

men ärligt talat, sitter jag ensam och tänker på hur det skulle varit om jag inte varit så impulsiv

tänker på hur det hade varit om det aldrig tagit slut och hur du hade sett på mig om jag varit mig själv från start

på grund av dig tvekar jag på min impulsivitet som alltid varit det starkaste jag haft

det som gjort mig till den jag är och att jag övervägde att förändra mig för dig får allting inom mig att vrida sig

saknar inte dig, saknar tanken av oss som fick mig upp på benen

är rädd att aldrig våga igen, är rädd för att den spärr jag nu har, alltid kommer att vara kvar.